jjennymmaria

Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt men jag får inte fram det jag vill säga dig, det går inte. fan. hur ska jag veta vilken väg jag ska ta mig ut? jag tänker hela tiden på drömmen om oss två, när vi åker till ett land där ingen kan se på. där vi skrattar och myser och har det underbart. där solen lyser hela tiden och himmelen är klar. vill du följa med på resan med mig, för då åker vi direkt vill bara dela den med dig. ingen annan.. men det är dags att gå vidare nu, dags att lämna plats till någon annan som tycker om dig, till den andra flickan som betyder mycket mer än mig. det var som en saga, för bra för att vara sann. ville se dig i ögonen och hålla din hand, känna dina armar och smeka ditt hår. det är kanske svårt att ta åt sig, men jag hoppas du förstår!